2009-11-03

Love is a wasteful thing.

Jag är ju ung. Menar.. Jag är snart inne på mitt 23:e år och har bara varit med i förhållande svängen i en bråkdel av vad, låt säga alla dem som är runt 50 och fortarande är singlar har varit. Men jag skulle vilja påstå att jag är en erfarenhet rikare, om inte fler, än dem som är äldre än mig men levt med samma människa sen jag själv först gjorde min första riktiga kärleksdebut. Jag är också mer erfaren än dem som aldrig hängett sig till en seriös relation, utan ständigt livnärt sig på att tillfälligt stilla dem behoven vi alla faktiskt har. Och då menar jag lika mycket ömhet, respekt och kärlek som sex.

Jag vågar nämligen påstå att det som förändrar en som person är när man kliver ur en relation.
Jag har alltid försökt att se på det som att jag förändrats till det bättre. För varje människa jag släppt nära inpå, men som det av någon anledning inte fungerat med så har jag lärt mig något.

Att se på saker ur en annorlunda vinkel. Dethar ökat min förståelse för en ny typ av person som fungerar och tänker på ett sätt som skiljer sig från mig, vilket i sin tur leder till att jag reflekterar över mig själv och mitt egna beteende. Jag lär mig vad jag själv behöver för att fungera, såväl ensam som med någon. Jag lär mig vad jag accepterar och tolererar, vad jag absolut inte vill ha och hur jag ser på framtiden. Jag lär mig vilka element i mitt egna privatliv som jag måste ta tillvara på, vad jag har att spela med och kan kompromissa om.

Jag ska inte sticka under stol med att jag är en tvättäkta förhållandetyp. Jag har aldrig sett meningen med tillfälliga förbindelser, även om jag gett mig på dem i jakt efter spänning.. Det har dock aldrig slutat med att jag känt mig särskilt tillfreds med mig själv ändå. Så även det har lärt mig ett och annat om migsjälv.

Nu har jag insett att jag lärt mig ganska mycket, och är för tillfället väldigt mätt på allt vad förhållanden innebär. Och det mina vänner, Det är något helt nytt för mig!

Det är dags för mig att lära mig hur man även stänger av och sätter känslorna på paus. Missförstå mig rätt. Jag tycker aldrig man ska hålla inne med sina känslor om dem nu finns där, och jag tycker än mindre man ska visa någon kalla handen om personen i fråga faktiskt gör en varm inombords. Men jag behöver paus i delen av hjärtat som alltid gått till någon annan. Så innan jag ens hamnar där har jag stängt av.

This time it´s for me och lika mycket till mina älskade barn.


Inga kommentarer: