Inte mitt fel men mitt ansvar.

I don´t blame you anymore
That´s too much pain to store
It left me halfdead..
..inside my head.

Och med det menar jag att jag i mina perioder inte längre skyller på någon. När jag hade någon annan att skylla på byggde det också upp förhoppningar om att få bekräftelse på att de mådde lika dåligt som jag. Jag ville ha en ursäkt som aldrig någonsin kom... Ingen uppriktig iallafall. Jag skapade ett behov av att förstå och jag behövde få svar. Svar som ingen hade eller har. Jag höll på att förgås av att ständigt gå och undra, söka svar och vilja ha bekräftelsen. Helt på fel ställen och på fel sätt.

Istället skyller jag på min förmåga att befinna mig på fel ställen vid fel tidpunkter.
Jag har alltid varit bra på det.
Okej... Jag skyller litegrann på migsjälv fortfarande för att det kan ha varit mitt fel att jag befann mig där. Jag gjorde ändå ett val, varje dag... Trots alla varningssignaler jag faktiskt såg med klarhet helt själv.

Kanske är det så svårt att berätta för att jag fortfarande skäms för de val jag ångrar att jag gjorde. Ibland undrar jag om det inte bara kan få vara en mardröm. Utan att det behöver påverka någon annan än mig... Utan att det behöver såra så många, om de visste.

Nu förgås jag av något helt annat än då jag lät någon annan bära ansvaret.
This time it´s all on me.