Längtan.

Den här texten känner nog många av er igen från min gamla blogg :-)

Slår upp ögonen i mörkret. Med kroppen ihopkurad till en boll ligger knäna högt uppdragna och invikta intill bröstet. Ligger på sidan i fosterställning, insvept i täcket som maskerar varenda liten del av mig förutom från ögonen och upp. Känner hur täckets kant mot mina läppar är fuktigt av kondens efter att ha andats ut varm koldioxid i den kyliga luften. Drar försiktigt ner det precis under hakan och stoppar sedan in den ena handen under kudden igen.

Den andra handen ligger varmt mellan mina lår. Det är nog det bästa stället att värma sina händer på när man ligger ensam, kall och djupt försjunken under täcket...Vrider huvudet mot väckarklockan och hoppas att dem röda duttarna ska bilda ett klockslag som ger mig tillåtelse att sluta ögonen och somna om .. Men jag ser suddigt ett tag.

Har somnat om många gånger under natten, vänt mig om och slängt ut armen i tron om att den ska hamna runt om en varm midja... Jag har burrat in ansiktet i kudden i tron om att det är en len nacke att snosa i, men varje gång har jag till min besvikelse fått ludd i munnen och känt hur armen dimpit ner genom luft och landat på madrassen.

Verkligheten går upp för mig och jag inser snart att jag ligger ensam i sängen... Saknaden värker i bröstet och jag kurar ihop mig igen. Har slutit ögonen men tankarna maler på tills tröttheten får dem att vandra allt längre bort från verkligheten... Så långt från verkligheten att han uppenbarar sig, likt en synvilla, och talar till mig med ord jag suktat efter så länge och rör vid mig så att det bränner i hela mitt väsen...

Precis när jag är på gränsen och nära att sjunka in i sömn slår jag upp ögonen igen. Någonting saknas. Slänger ner handen utför sängkanten och låter den treva längs med golvet. Under sängen har t-shirten som doftar honom, han med stort H, hamnat och jag trycker näsan mot det svarta tyget och suger åt mig allt vad doften har att erbjuda. En perfekt blandning av hud och parfym.. Parfymen med stort P.

Tryggheten sköljer över mig som en våg och plötsligt är det en aning varmare i rummet.

I mörkret kan jag nu urskilja konturer och det känns lättare att somna om.

Den här gången vet jag att nästa gång jag vaknar kommer det vara till dagen då vi äntligen får ses igen.

Vi ska äntligen mötas igen men du vet inte om det...

För du vet inte ens om att jag finns.