Drömmar.

Jag ligger ensam i mörkret. Stirrar ut i ingenting, försöker urskilja någonting.
Håller fokus.
Vad som helst är bättre att fokusera på, tänka på och undra över.
Känner hur ögonen märkbart blir tyngre och tillslut känns det som att dem är för stora och tunga för huvudet att orka bära.
Orkar inte stå emot, orkar inte .... sluter dem.

Varenda kväll kämpar jag mot mig själv.
Sitter framför datorn eller tv:n och ignorerar mina trötthetstecken.
Känner mig som ett barn som inte vill sova, men vet att hon snart måste för att mamma annars blir arg.

Well, jag blir arg på migsjälv dagen efter om jag inte får sova. Jag är min egen fiende nu som vuxen person och som min egen ansvarsperson tvingar jag mig tillslut i säng när det egentligen redan är alldeles för sent och för att jag helt enkelt redan nickat till i soffan otaliga gånger.

Det finns en anledning till varför jag , om jag kunde, skulle vara vaken 24 timmar om dygnet just nu. Mitt problem är att jag har en stark vilja att prata om det, men mitt största problem är att jag inte litar på någon tillräckligt för att göra det.

Längtar till en dag då jag accepterat det som en del av mig och kan prata om det högt som om det faktiskt vore det.

Godnatt.