Period-behov.

Jag har försökt att hinta,
ge sken av,
förvarna.
Men i detta nu känns det inte som att det egentligen gav något resultat.
Jag försökte medan jag själv insåg vad som var påväg men det blev aldrig av och nu står jag här.
Känner mig ensam i en tvåsamhet och lite utanför ramen.

Jag känns inte riktigt rätt. Inte riktigt behövd eller efterlängtad. Inte oemotståndlig eller vacker.
Bara vardagligt trist och grå, någon som fyller ut den ena sidan av sängen, natt efter natt...

I need more.